För ett par veckor sedan fick jag äntligen min nya Xperia Z3:a med dual sim från en kamrat som jobbar i Dubai. Så här långt älskar jag allt med telefonen utom Sonys egna grejer som de tvingar på en. Jag är van vid Nexus som är ren från tillverkare och operatörers appar.

Skärmen är lagom stor för att läsa nyheter, spela och se klipp och filmer på, kanske något i största laget om man har små händer då man inte klarar av att använda den med en hand. Den har stereo vilket gör att om man lägger telefonen ned och streamar film får man rätt ok ljud. Kameran tar riktigt bra bilder och den klarar av att filma i 4k.

Bild jag tog på en av växterna på jobbet:

Ett filmklipp i 4k från gymmet när jag kör ett superset:

Superset (OBS stor fil! Nästan 300MB)

Finns säkert massor av funktioner jag ännu inte hunnit med att hitta och testa.

Varför köpte jag då en telefon från Dubai?

Man skulle kunna tro att det var priset, visst den är billigare i Dubai, men det är faktiskt funktionen att ha dubbla simkort i telefonen. Telefoner med möjlighet till dubbla simkortsplatser har funnits sedan slutet av 90-talet om jag inte är helt ute och cyklar, men aldrig på den svenska marknaden. Istället har svenska konsumenter fått gå runt med två telefoner, ofta en för jobbet och en för privatbruk.

Anledningen jag minns florerade när den här funktionen först dök upp var att operatörerna ville inte att man skulle ha kunna välja billigaste operatören beroende vart man ringde. På den tiden var det t.ex. gratis att ringa inom en del operatörers nät d.v.s. om du ringde en polare med samma operatör betalade du inget. Med flera simkort kunde man missbruka detta. Sedan har jag även hört att de vill sälja fler telefoner. Oavsett anledning är det ett bakvänt idiotiskt sätt att tänka.

Det mest skrämmande är de svenska mobiloperatörernas förmåga att helt kasta en filt över frågan. Människor jag pratar med har ofta ingen aning om att det finns telefoner med möjlighet till flera simkort men när de får höra om det har nästan alla ett behov av det. Oftast har man ett gammalt nummer man inte vill byta bort och sedan har man ett jobbnummer eller om man bor halva tiden i ett annat land ett eget nummer när man är där. Jag fick behovet först när jag bytte jobb där jobbet inte hade några fasta telefoner utan alla använde mobiltelefoner.

Hur känner du själv? Har du behov av att kunna använda två telefonnummer i samma telefon? För att få till en förändring krävs det att vi konsumenter börjar vakna och fråga efter produkterna.

Året är 2014 och jag startar min första personliga blogg. Jag har alltid varit sen vad gäller de sociala medierna men varje medium jag faktiskt testat har jag gillat. Vet inte varför jag inte startat en blogg tidigare. Jag har bloggat tidigare, i jobbet, i hobby-projekt osv. Men det har alltid varit avskilt till ett visst ämne. Här kommer det att bli en blandning men troligen mest inom politik och sökmotoroptimering/internetmarknadsföring.

Jag är van att de flesta känner mig men du kanske inte har en aning om vem jag är, i det fallet – välkommen. Jag ser mig själv som en nördig gamer uppvuxen med bl.a. Command & Conquer, UFO: Enemy Unknown och alla Sim-spelen (observera Sim d.v.s. sim city, sim ant, sim tower m.fl. och inte Sims som bara är slöseri med tid imho). Jag identifierar mig till vänster på den politiska skalan och anser att ett solidariskt samhälle där vi via skattsedeln bygger ett gemensamt samhälle är rätt väg att gå. På senare tid har jag dock förälskat mig lite i Piratpartiets liberala tanke om en grundinkomst för alla svenska medborgare. Det är inte den kommunistiska tanken om en medborgarlön där alla tjänar exakt lika mycket utan en grundlön som ersätter alla våra bidragssystem. Alla får en grundinkomst som inte ändras oavsett hur mycket eller lite de tjänar. De som tjänar pengar utöver grundinkomsten får de pengarna beskattade medan grundinkomsten förblir orörd av skatt eller annat som skulle kunna sänka den. Antar att jag utvecklas till någon form av vänsterliberal.

Hoppas du finner mig och mina inlägg intressanta. Tveka inte att argumentera emot mig där du anser att jag har fel eller filosofera med mig där du anser att jag öppna för en intressant tanke. Näthat kommer jag aldrig att acceptera och dessa kommer aldrig godkännas/alltid censureras och i grova fall polisanmälas. Tänk dig att kommentaren du skriver är något du skulle kunna säga till mig över en kopp kaffe på café.